VM-Guld!

VM i Skottland är över och jag är nu hemma i Sverige och vardagen igen. Jag försöker njuta av stunden (och den svenska sommaren) samtidigt som tankarna  lätt tar mig till Skottland och VM-veckan som nyss passerat.

Jag åkte till Skottland med stora förväntningar på mig själv. Jag har känt under våren att det är mycket som gått min väg och att jag kommer till mästerskapet med alla förutsättningar för att prestera på toppen av min förmåga. Jag har fått vara frisk och hel under hela vintern. Jag har fysiskt höjt mig en nivå till och jag har känt att jag tekniskt utvecklat vissa detaljer. Dagarna innan började jag känna av nervositeten och sista dygnet innan start var det inte längre någon bekväm nervositet att tala om. Lätt illamående och svårt att koppla av och vila ordentligt. Det är mycket som hinner gå genom ens huvud de sista dygnen innan start och jag försökte bara intala mig själv att ha tålamod och försöka njuta av att det snart äntligen var dags. Tre intensiva dagar väntade med tre sprintlopp. En utmaning i sig att nollställa efter varje lopp och göra sig redo för nästa uppgift.

Till slut var det så dags för sprintkval. Nervositeten och anspänningen släppte vid start och kvalloppet genomfördes stabilt från start till mål. Några vägval kostade mig tid mot slutet av banan men det var gott nog för en finalplats.

sprintstafett-2
Foto: Mattias Karlsson

Sprintstafett stod på programmet dag två och det bjöds på en varierande bana inne i Nairn. Jag fick ett bra utgångsläge i klungan som jagade Danmark och inledde offensivt på egen hand. Strax innan varvning hade jag dock en längre gaffel och en lucka skapades mellan mig och Schweiz som fått sällskap strax innan. Fick lägga mycket energi på att försöka täta luckan fram till Schweiz och jag lyckades nästan med uppgiften. Väl uppe i rygg kom höjdes tempot ytterligare och avslutningen av loppet handlade om att bita i bakom Schweiz så gott jag kunde. Växlade ut Karro som trea 18 sekunder efter Danmark. Karro satsade från start men efter ett misstag ut på sista varvet så blev de jagande tjejerna för tuffa att slå denna dag. En 5:e plats blev det till slut.

Dag tre och sprintfinal i Forres. Benen och framför allt baksidorna hade tagit rejält med stryk efter sprintstafetten. Var lite orolig på morgonen när jag vaknade, men efter en kortare förmiddagsjogg så kändes det som att det inte var någon som skulle störa i finalen. In mot finalen började jag äntligen känna ett lugn igen. Sprintstafett dagen innan, där vi var nära men inte riktigt fick ut allt, skapade en revanschlusta inför finalen. På startlinjen försökte jag bara intala mig själv om att låta tekniken styra farten. Under ett VM-lopp går benen på max oavsett och det blir därför avgörande att verkligen optimera det tekniska. Loppet var väldigt kontrollerat från start till mål och jag växte in i loppet allt eftersom och kunde öka farten successivt. Ut från kontroll elva ramlar jag i kurvan på rullgruset och en svensk supporters hejarop övergår snabbt i ett tydligt direktiv: ”upp med dig”. Hinner inte tänka speciellt mycket innan jag står på benen igen. Får dock ett fint brännsår på ena skinkan och skorna som jag köpt innan avresa har nu ett stort håll på ena sidan. Hör vid varvningen att jag har en klar ledning. Har hunnit studera avslutningen och sett att det är mycket löpning på slutet. Försökte hålla uppe farten och intala mig själv att jag har dagen, även i spurten in mot mål. Jag ger det jag har och försöker verkligen växla tempo in på upploppet.

IMG_2056

I mål som ny ledare, men jag har tappat tid gentemot min klubbkompis Andreu Blanes på sista varvet. Vet om att han kan ha en galen avslutning och tankarna börjar direkt snurra i huvudet att jag kanske tappat det på sista varvet. Det blir en lång väntan i målområdet på de 15 snabbaste killarna från kvalet som startade efter mig. Till slut är det bara Jerker kvar och då kan jag inte annat än bara njuta av stunden. Han korsar mållinjen som trea och det är klart att det blir två svenska medaljer. Helt sjukt. Jag står där med guldet säkrat. Ett guld som varit mitt stora mål den här säsongen. Helt galet.

Det är så mycket som snurrar i mitt huvud efter en sådan här dag. All nervositet och anspänning byts ut mot en stor glädje och lättnad. En lättnad att jag under loppet verkligen gjort det jag planerat att göra och en stor glädje att det räckt hela vägen för att få stå överst på prispallen.

FullSizeRender
Foto: Lilian Forsgren
IMG_2051
Foto: Malin Björkqvist

Tre dagar senare stod jag på startlinjen till stafetten. Jag kände att jag under tisdagen fått tid att koppla bort sprintfinalen och blicka framåt mot stafetten. Försökte vara avslappnad och lita på min förmåga inför start. Tyvärr blev det inte alls vad jag hoppats på. Efter en bra start så är jag inte tillräckligt bestämd ut från en kontroll. Jag korrigerar mitt vägval och söker mig på en stig runt. Kanske blir jag aningen stressad och viker höger in på vad jag tror är en ny stig. Förstår kort senare att det inte är stigen utan ett upptrampat stråk. Försöker korrigera misstaget och ta kontrollen genom den vita skogen från min position. Tycker jag återfår kontrollen men blir osäker igen när jag närmar mig och jag kommer ut på ett öppnare hygge. Får för mig att jag hamnat söder om kontrollen och lägger ytterligare några sekunder innan jag återfår full kontroll. Efter det känns det som jag är ensam kvar i skogen. misstaget kostade mig minst 1.5 minut och i den här terrängen är det alldeles för mycket. Det tar några kontroller att hitta tillbaka till flytet och tiden tickar på. Avslutningen är okej men det hjälper inte alls och tyvärr var det över innan det ens hann börja. Olle och Gustav gör det bra efter mig men de får inte ett utgångsläge som jag tycker att de ska ha. Är fortfarande oerhört besviken på mig själv och att jag inte höll ihop det. En kontroll räcker på den här nivån för att det stafetten ska vara över.

VM avslutades med långdistansen och efter att William blivit sjuk och reserver sattes in från laget på plats så fick jag chansen att springa en distans till. Mina förberedelser den sista månaden in mot mästerskapet har fokuserats mot kortare distanser på fastare underlag. Så utifrån förutsättningarna så är jag nöjd med genomförandet. Tyvärr glömde jag stämpla vid bokontrollen andra gång jag passerade där. Tog vätska och började läsa på kommande långsträcka istället. Känns såklart lite tungt att inte få med sig ett resultat från tävlingen men samtidigt så vet jag ju ändå vad det hade räckt till. En 14:e plats hade varit ett helt okej resultat utifrån förutsättningarna. Om jag får möjligheten att stå på startlinjen till en långdistans på ännu ett VM så hoppas jag att mina ambitioner kommer vara ännu högre och mina förberedelser därefter.

sprintstafett-3
Foto: Mattias Karlsson

Hemma igen och sakta men säkert tillbaka i vardagen. Hoppas få landa och ladda om inför hösten på ett bra sätt. Ser fram mot SM i Stockholm i höst och världscupavslutningen i Schweiz. Utöver det så planerar jag att springa Lidingöloppet 30 km förutsatt att kroppen är hel och frisk.

Till sist vill jag bara tacka för alla gratulationer efter VM-guldet. Det är skönt att känna vilket stöd jag har hemifrån. Jag vill också tacka mina samarbetspartners, tränare och lagkamrater i såväl landslaget som klubben. Det här året har varit väldigt bra på så många sätt och ni har en stor del i det. Tack!